HOCKEY VM I DANS

Jag är rädd
När någon ringer och har ett nummer jag inte känner igen
Jag ringer aldrig upp
Någon sådan

Jag känner mej ensam, utelämnad och naken när jag klätt mej
Som om jag vore normal
Då folk förväntar sig något sådant av mej

När du släpper mej där på dansgolvet
Har jag inte något att säga till mitt försvar
Jag vill springa, gå allt utom att stå där, stå kvar
En kram har aldrig förut varit så skön
Som när du tog mej i famnen och räddade mej från alla
Dom där
Hockeybögarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0