Maj 16, 2010 WE ARE WASTING OUR LIFES

På en soffa med taket framför mina ögon och tystnaden rinnandes genom mina öron

Kalla mig vad du vill, men det är min bästa tid
Moln av drömmar ramlar ned och jag fångar dem
Soffan är min rymdraket bort från livet

Om jag inte går i skolan
Kommer jag hamna utanför detsåkalladesamhället
3.5 fyller mina ögon och min mun så det inte skall göra ont att se på utifrån.
Nu
Med mina gråa skor som en gång var vita står jag mitt bland alla andra
Piskrappen svider och jag faller bort från världen med 40.00 vilandes i min påse
Min simonpåse

Vi lyfter 16 ton. Vi förstör våra kroppar. Vi förstör inte våra liv.
Vi slösar bort dem.

I en djungel av kroppar med förbundna ögon vandrar jag omkring.
Ser hur dem son en gång stått faller till marken. Betongen.
Jag ser allt som händer men kan inte göra något åt det
Jag förlitar mej på soffan
Och faller tillbaka i mitt mönster.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0