Vad finns mellan benen?

23.40
Jag vaknar av väckarklockan som inte ringer
Kvällsmackan till frukost består av turkisk yogurt och kiwi
Stjärnor springer förbi på himlen och i skogen
I skogen bland lampor, lerpölar och reflex finns dom
Som jag vill vara bland

Lamporna i mörkret är färgglada prickar på skärmen
Glad är jag och ser er två le medans jag kissar
Tält och strålkastare ser på mej innan jag ställer mej och väntar på han
Han som måste tillbaka till fältet för att ge kartan till mej

Med kartan i handen och lampan på huvudet blir även jag en i ett lysande led
Vid första är det inget led. Med kontrollen längst bort är jag en av de ensam lamporna.
Ensam i natten.
I mörket.
I skogen.
När lamporna kommer igen
Passerar dom snabbt förbi och blir som solar i min rygg.

I en lerpöl blir jag åskårdare igen.
Med skogen som bästa vän ser jag människor passera förbi
Nummer tre står på deras magar.
Hur mycket jag än vill lägga mej på i deras rygg kommer det inte hjälpa.

Några meter bort skymtar en sten
Med ett lyckorus springer jag dit
Reflexen är den finaste reflex jag sett.
Med blicken ned på kartan ser jag slutet på min natt i skogen
Lampan känns lite ljusare och alla treorna passerar över mina fötter på min väg
Mot nästa sten. Stupet till vänster är grått.
Det är nästan det enda som syns.
Det och alla träden.

I nästa lerpöl är jag ensam och vet var jag är.
Om två hundra meter står alla männikor stilla.
Rör på munnarna. Skriker.
Jag börjar nästan sakna de tysta lamporna, branta höjderna.
Hårda stenarna och mörkret som faller in från alla håll där lampan inte finns
Buren på en våg av hejarop tar jag mej i mål och ger budkavlen vidare.
Min natt är slut.
Snart börjar dagen

Men tiomila är inte slut. Mitt lag har sex mil kvar.