Brev till ingenting och allt som borde ha det.
Till min kära vän
Att jag är ute i skogen mitt i natten är inget du bryr dej om
Jag vet inte om du bryr dig ett skit om mitt liv
Men vad bryr jag mej om ditt?
Finns det något mer än varann vi kan ge bort?
Det enda jag vet
Är att jag är jag nära dej
Är att jag är jag nära dej
Och att jag är vilsen när jag är ifrån dej
Jag försöker få ett grepp
Men når aldrig upp utan din hjälp
Jag vet inte om jag lagt mina kort fel
Som att jag hamnat bland dom som inte vill se
Mej
Så kom
Ta min hand och hjälp mej upp på fötter
Igen
Ola Svahn
Kalla dagar. Varma nätter.
Att blicken faller neråt
Har inget med mej att göra
När håret blåser fram, fram för ögonen
Är det inte mitt fel att vinden kommer ta mig
Jag har sett filmer med kylrum
Men dom ser inte ut såhär
Jag har sett på filmer vad kärlek är
Men den känns inte såhär
där
Så snälla
Dra mig ut
Till alla varma nätter
Har inget med mej att göra
När håret blåser fram, fram för ögonen
Är det inte mitt fel att vinden kommer ta mig
Jag har sett filmer med kylrum
Men dom ser inte ut såhär
Jag har sett på filmer vad kärlek är
Men den känns inte såhär
där
Så snälla
Dra mig ut
Till alla varma nätter
Vill inte ha allting.
I regnet mot väster cyklade jag och min vän mobilen.
Någonstans efter bron där ringlinjen möts tappade han greppet och föll
På krönet efter den långa uppförsbacken,
Där när solen äntligen når mej igen känner jag bara solstrålar.
Ingen mobil, i min ficka.
Med tom blick och förtvivlan i mitt bröst vänder jag tillbaka mot regnet igen.
Med ögonen mot asfalten
Och sådan spänning att jag håller på att ramla av cykeln varje gång något ligger där
På asfalten
Börjar mörkret sänka sig igen.
tänker. Inte igen. Inte en gång till. Med tanke på papperslappar och runda metallbitar och plastkort
Spelar det ingen roll.
Men allt jag har upplevt. Har vi gjort sida vid sida. Alla minnen.
Jag har inte klarat av att kasta. Hon den förra. Silvriga som dog under en tågfärd.
På den kalla toaletten med en oläsbar silvrig text känner jag mig ensam.
En kort text med ett nummer.
Jag lyfte luren. Jag han inte känna efter, efter fjärilarna som flyger när jag ringer okända människor.
På andra sidan, i ett hus mellan strandens skola och vasaloppets mål står någon lika upprymd som jag.
Orden trillar ner.
Snart sitter jag i en bil, tänker på om hon är snygg.
En brun dörr och ett par blå ögon.
Med snygga tjejer kan man inte snacka.
Hon var inte snygg.
Jag kunde prata.
Det var något annat. Jag fastnade i hennes ögon. Jag snackade. Snackade. Snackade.
Jag fastande vid hennes mun. För att hon log.
Jag tittade återigen ned i asfalten. Nej jag hade inte tappat mobilen igen.
Jag visste bara inte vad jag skulle göra.
Förlåt. Jag kan inte uttala mej om jag var snygg
Jag kom ju bara till ögonen, lyckades sträcka mej till leendet.
Och Om jag tittade. Minns jag inget.
Inlindad i ett töcken av ull satt jag fast vi hennes ögon.
Helt bortkommen eftersom dom var allt jag ville ha.
Men aldrig kommer få.
Någonstans efter bron där ringlinjen möts tappade han greppet och föll
På krönet efter den långa uppförsbacken,
Där när solen äntligen når mej igen känner jag bara solstrålar.
Ingen mobil, i min ficka.
Med tom blick och förtvivlan i mitt bröst vänder jag tillbaka mot regnet igen.
Med ögonen mot asfalten
Och sådan spänning att jag håller på att ramla av cykeln varje gång något ligger där
På asfalten
Börjar mörkret sänka sig igen.
tänker. Inte igen. Inte en gång till. Med tanke på papperslappar och runda metallbitar och plastkort
Spelar det ingen roll.
Men allt jag har upplevt. Har vi gjort sida vid sida. Alla minnen.
Jag har inte klarat av att kasta. Hon den förra. Silvriga som dog under en tågfärd.
På den kalla toaletten med en oläsbar silvrig text känner jag mig ensam.
En kort text med ett nummer.
Jag lyfte luren. Jag han inte känna efter, efter fjärilarna som flyger när jag ringer okända människor.
På andra sidan, i ett hus mellan strandens skola och vasaloppets mål står någon lika upprymd som jag.
Orden trillar ner.
Snart sitter jag i en bil, tänker på om hon är snygg.
En brun dörr och ett par blå ögon.
Med snygga tjejer kan man inte snacka.
Hon var inte snygg.
Jag kunde prata.
Det var något annat. Jag fastnade i hennes ögon. Jag snackade. Snackade. Snackade.
Jag fastande vid hennes mun. För att hon log.
Jag tittade återigen ned i asfalten. Nej jag hade inte tappat mobilen igen.
Jag visste bara inte vad jag skulle göra.
Förlåt. Jag kan inte uttala mej om jag var snygg
Jag kom ju bara till ögonen, lyckades sträcka mej till leendet.
Och Om jag tittade. Minns jag inget.
Inlindad i ett töcken av ull satt jag fast vi hennes ögon.
Helt bortkommen eftersom dom var allt jag ville ha.
Men aldrig kommer få.
Randigt eller enfärgat?
Väggen
Väggen med en svart och en röd sida
Ibland står jag ovanpå
Andra gånger faller jag förbi ljusen, ner på marken
Det är svårt att klättra upp igen
Det svarta är halt. Det röda halkigt.
Med blodiga fingrar möter jag dej högst upp
Snurrig är det svårt att hålla balansen
När jag leker herren på täppan
Min fot halkar och jag är nere på marken igen
Jag ligger kvar och tittar på randiga strumpor
Ett chips
Sådana jag tänker med
Tankar
Kommer fram
Jag tänker. Varför kunde inte väggen vart randig?
Väggen med en svart och en röd sida
Ibland står jag ovanpå
Andra gånger faller jag förbi ljusen, ner på marken
Det är svårt att klättra upp igen
Det svarta är halt. Det röda halkigt.
Med blodiga fingrar möter jag dej högst upp
Snurrig är det svårt att hålla balansen
När jag leker herren på täppan
Min fot halkar och jag är nere på marken igen
Jag ligger kvar och tittar på randiga strumpor
Ett chips
Sådana jag tänker med
Tankar
Kommer fram
Jag tänker. Varför kunde inte väggen vart randig?
