Vad finns mellan benen?

Ebba grön är min mamma. Broder daniel är min pappa.

Det är egentligen en kärleksång sade du till mej
Kärlek mellan er.
Egentligen.
Kärlek mellan oss.
Är det nu.
Jag gråter bara av en film.
Jag klarar inte av att se dej, Gitarren och dina barn.

Jag vill ändra allt.
Men jag kan inte ändra någonting.

Farväl min far.

Dom som inte pratar
Är dom som är värd att prata med
Gemenskapen i det tysta rummet
Trycker bort glädjen av ljud

Att konversera med en vägg är inget du brukar göra
Fast att säga något utan att få ett svar bara för att han förstår
Är mer värt än att tala om dina tankar
Med han som inte hade tiden lusten
Pengarna.

Din tid att stå på jorden
Finns inte här utan där ingen finns och ingen förstår.

På en soffa med taket framför mina ögon och tystnaden rinnandes genom mina öron

Kalla mig vad du vill, men det är min bästa tid
Moln av drömmar ramlar ned och jag fångar dem
Soffan är min rymdraket bort från livet

Om jag inte går i skolan
Kommer jag hamna utanför detsåkalladesamhället
3.5 fyller mina ögon och min mun så det inte skall göra ont att se på utifrån.
Nu
Med mina gråa skor som en gång var vita står jag mitt bland alla andra
Piskrappen svider och jag faller bort från världen med 40.00 vilandes i min påse
Min simonpåse

Vi lyfter 16 ton. Vi förstör våra kroppar. Vi förstör inte våra liv.
Vi slösar bort dem.

I en djungel av kroppar med förbundna ögon vandrar jag omkring.
Ser hur dem son en gång stått faller till marken. Betongen.
Jag ser allt som händer men kan inte göra något åt det
Jag förlitar mej på soffan
Och faller tillbaka i mitt mönster.

Jag är rädd
När någon ringer och har ett nummer jag inte känner igen
Jag ringer aldrig upp
Någon sådan

Jag känner mej ensam, utelämnad och naken när jag klätt mej
Som om jag vore normal
Då folk förväntar sig något sådant av mej

När du släpper mej där på dansgolvet
Har jag inte något att säga till mitt försvar
Jag vill springa, gå allt utom att stå där, stå kvar
En kram har aldrig förut varit så skön
Som när du tog mej i famnen och räddade mej från alla
Dom där
Hockeybögarna.

Jag skall berätta en sak






För att få en tjej.
Måste man dansa.

När jag inte vill att nätter ska ha ett slut
Då dagar skiner ikapp med timos sjungande gitarr
Tänker jag inte på det

När jag går nedför den grå gatan
På den svarta dagen
Med böckerna tryckandes mot marken känner jag allt

Det är då jag lindar in
Mina problem i drömmar
Så jag inte känner hur hårt allt är.

Olfar.
Skogstrollet.
Vandrade utanför det hemska stället.
Bombmurklan.
Bakom en gran stod ett rådjur.
Rådjuret och Olfar blev ungefär lika rädda för varandra
Som judarna är för hitler.

Olfars nycklar blev räddast.
Flög. Svävade in i bombmurklan.
Bombmurklan som ingen hittar ut ifrån.

För att hämta Olfars nycklar måste alla barnen, lära sig kartan.
Kompassen
Hur de tar sig fram i skogen.


Alla smygtittat på Olfar.
Är han farlig?
Bits han?
Undra om han kramas?
Lisa G undrar inte.
Hon går fram. Klappar. "Du är ju MJUK"
Olfar nickar. Lisa fortsätter
"Vi ska hjälpa dej"
"Är du ledsen?"
Olfar hulkar och skakar hårt
Lisa klappar.
"Var inte det. Vi ska lära oss karta och kompass och rädda dej"
Olfar skiner upp med tårar rinnandes nedför kinderna.

Lisa klappar Olfar mer. Klämmer på näsan.
Berättar igen att Olfar ska få hjälp.
Smeker Olfars päls på fötterna.
Sedan skall alla vara tysta. Alla barn utom Lisa G är tysta.
Lisa tröstar Olfar.
En stund
Tills Lisas mamma dra iväg med henne. Till dom andra barnen.
Olfar undrar vad föräldrar är bra för innan han går
Går mot Norrland.

världens bästra metal kommer från finland
kulturen att dricka. Inte festa kommer från finland
Men
Varför dricka. Inte festa.
Om du festar. Kommer du inte ångra något du gjort.
Om du supit.
Kommer du ångra mer än du tror innan du börjar.

23.40
Jag vaknar av väckarklockan som inte ringer
Kvällsmackan till frukost består av turkisk yogurt och kiwi
Stjärnor springer förbi på himlen och i skogen
I skogen bland lampor, lerpölar och reflex finns dom
Som jag vill vara bland

Lamporna i mörkret är färgglada prickar på skärmen
Glad är jag och ser er två le medans jag kissar
Tält och strålkastare ser på mej innan jag ställer mej och väntar på han
Han som måste tillbaka till fältet för att ge kartan till mej

Med kartan i handen och lampan på huvudet blir även jag en i ett lysande led
Vid första är det inget led. Med kontrollen längst bort är jag en av de ensam lamporna.
Ensam i natten.
I mörket.
I skogen.
När lamporna kommer igen
Passerar dom snabbt förbi och blir som solar i min rygg.

I en lerpöl blir jag åskårdare igen.
Med skogen som bästa vän ser jag människor passera förbi
Nummer tre står på deras magar.
Hur mycket jag än vill lägga mej på i deras rygg kommer det inte hjälpa.

Några meter bort skymtar en sten
Med ett lyckorus springer jag dit
Reflexen är den finaste reflex jag sett.
Med blicken ned på kartan ser jag slutet på min natt i skogen
Lampan känns lite ljusare och alla treorna passerar över mina fötter på min väg
Mot nästa sten. Stupet till vänster är grått.
Det är nästan det enda som syns.
Det och alla träden.

I nästa lerpöl är jag ensam och vet var jag är.
Om två hundra meter står alla männikor stilla.
Rör på munnarna. Skriker.
Jag börjar nästan sakna de tysta lamporna, branta höjderna.
Hårda stenarna och mörkret som faller in från alla håll där lampan inte finns
Buren på en våg av hejarop tar jag mej i mål och ger budkavlen vidare.
Min natt är slut.
Snart börjar dagen

Men tiomila är inte slut. Mitt lag har sex mil kvar.