Vad finns mellan benen?

På vitt.

Allt var grått, en sörja och jag tänkte som killen med skägget.

Folkparker och ljumma sommarnätter är drömmen jag aldrig haft och aldrig kommer sakna.

Sommartider är inte en låt jag vill ha hängandes från mig. Dinglandes med sprättande ben och fötterna på marken.

Jag vill ha en ängel i min låt. Som kan lyfta den. Bortom det jag vet och förstår.

Aldrig är ett marknära ord som jag ändå inte kan förstå. Jag kommer säga.

Jag ska aldrig göra det igen. Två veckor senare står jag där med fötterna på samma ställe utan att reflektera över något.

Jag kommer säga. Det ska jag göra. Och aldrig göra det.

Ge mej något att försöka flyga efter. Så kanske jag tar några trevande steg.