Vad finns mellan benen?

Tiden gav mej dej.
Omedeveten om allt
Första gången jag såg in i dina ögon.

Jag försöker vara någon annan för att fly men slutar.
Jag är mej själv med dej och jag vet hur det kommer kännas
Jag tittar på gruset och fryser. Och även om det blåser kallt.
Solen börjar gå upp och vattnet är svart vågar jag inte hålla i dej.

Att räkna orden vi sa. Gör du inte på en hand.
Dom är borta nu. Orden. Uppätna av sommarnatten.
Uppätna, försvunna, glömda.
När du låg på mej, dina ögon sa ta på mej.
Jag vågade inte. Jag visste. När jag är borta.
Kommer jag vara glömd. Allt kommer vara försvunnet utom smärtan
Smärtan i mitt bröst.

Jag vet att jag borde vänt mej om. Gått en annan väg.
Men jag klarade det inte.

Ebba grön är min mamma. Broder daniel är min pappa.

Det är egentligen en kärleksång sade du till mej
Kärlek mellan er.
Egentligen.
Kärlek mellan oss.
Är det nu.
Jag gråter bara av en film.
Jag klarar inte av att se dej, Gitarren och dina barn.

Jag vill ändra allt.
Men jag kan inte ändra någonting.

Farväl min far.

Dom som inte pratar
Är dom som är värd att prata med
Gemenskapen i det tysta rummet
Trycker bort glädjen av ljud

Att konversera med en vägg är inget du brukar göra
Fast att säga något utan att få ett svar bara för att han förstår
Är mer värt än att tala om dina tankar
Med han som inte hade tiden lusten
Pengarna.

Din tid att stå på jorden
Finns inte här utan där ingen finns och ingen förstår.

På en soffa med taket framför mina ögon och tystnaden rinnandes genom mina öron

Kalla mig vad du vill, men det är min bästa tid
Moln av drömmar ramlar ned och jag fångar dem
Soffan är min rymdraket bort från livet

Om jag inte går i skolan
Kommer jag hamna utanför detsåkalladesamhället
3.5 fyller mina ögon och min mun så det inte skall göra ont att se på utifrån.
Nu
Med mina gråa skor som en gång var vita står jag mitt bland alla andra
Piskrappen svider och jag faller bort från världen med 40.00 vilandes i min påse
Min simonpåse

Vi lyfter 16 ton. Vi förstör våra kroppar. Vi förstör inte våra liv.
Vi slösar bort dem.

I en djungel av kroppar med förbundna ögon vandrar jag omkring.
Ser hur dem son en gång stått faller till marken. Betongen.
Jag ser allt som händer men kan inte göra något åt det
Jag förlitar mej på soffan
Och faller tillbaka i mitt mönster.

Jag är rädd
När någon ringer och har ett nummer jag inte känner igen
Jag ringer aldrig upp
Någon sådan

Jag känner mej ensam, utelämnad och naken när jag klätt mej
Som om jag vore normal
Då folk förväntar sig något sådant av mej

När du släpper mej där på dansgolvet
Har jag inte något att säga till mitt försvar
Jag vill springa, gå allt utom att stå där, stå kvar
En kram har aldrig förut varit så skön
Som när du tog mej i famnen och räddade mej från alla
Dom där
Hockeybögarna.

Jag skall berätta en sak






För att få en tjej.
Måste man dansa.

När jag inte vill att nätter ska ha ett slut
Då dagar skiner ikapp med timos sjungande gitarr
Tänker jag inte på det

När jag går nedför den grå gatan
På den svarta dagen
Med böckerna tryckandes mot marken känner jag allt

Det är då jag lindar in
Mina problem i drömmar
Så jag inte känner hur hårt allt är.

Olfar.
Skogstrollet.
Vandrade utanför det hemska stället.
Bombmurklan.
Bakom en gran stod ett rådjur.
Rådjuret och Olfar blev ungefär lika rädda för varandra
Som judarna är för hitler.

Olfars nycklar blev räddast.
Flög. Svävade in i bombmurklan.
Bombmurklan som ingen hittar ut ifrån.

För att hämta Olfars nycklar måste alla barnen, lära sig kartan.
Kompassen
Hur de tar sig fram i skogen.


Alla smygtittat på Olfar.
Är han farlig?
Bits han?
Undra om han kramas?
Lisa G undrar inte.
Hon går fram. Klappar. "Du är ju MJUK"
Olfar nickar. Lisa fortsätter
"Vi ska hjälpa dej"
"Är du ledsen?"
Olfar hulkar och skakar hårt
Lisa klappar.
"Var inte det. Vi ska lära oss karta och kompass och rädda dej"
Olfar skiner upp med tårar rinnandes nedför kinderna.

Lisa klappar Olfar mer. Klämmer på näsan.
Berättar igen att Olfar ska få hjälp.
Smeker Olfars päls på fötterna.
Sedan skall alla vara tysta. Alla barn utom Lisa G är tysta.
Lisa tröstar Olfar.
En stund
Tills Lisas mamma dra iväg med henne. Till dom andra barnen.
Olfar undrar vad föräldrar är bra för innan han går
Går mot Norrland.

världens bästra metal kommer från finland
kulturen att dricka. Inte festa kommer från finland
Men
Varför dricka. Inte festa.
Om du festar. Kommer du inte ångra något du gjort.
Om du supit.
Kommer du ångra mer än du tror innan du börjar.

23.40
Jag vaknar av väckarklockan som inte ringer
Kvällsmackan till frukost består av turkisk yogurt och kiwi
Stjärnor springer förbi på himlen och i skogen
I skogen bland lampor, lerpölar och reflex finns dom
Som jag vill vara bland

Lamporna i mörkret är färgglada prickar på skärmen
Glad är jag och ser er två le medans jag kissar
Tält och strålkastare ser på mej innan jag ställer mej och väntar på han
Han som måste tillbaka till fältet för att ge kartan till mej

Med kartan i handen och lampan på huvudet blir även jag en i ett lysande led
Vid första är det inget led. Med kontrollen längst bort är jag en av de ensam lamporna.
Ensam i natten.
I mörket.
I skogen.
När lamporna kommer igen
Passerar dom snabbt förbi och blir som solar i min rygg.

I en lerpöl blir jag åskårdare igen.
Med skogen som bästa vän ser jag människor passera förbi
Nummer tre står på deras magar.
Hur mycket jag än vill lägga mej på i deras rygg kommer det inte hjälpa.

Några meter bort skymtar en sten
Med ett lyckorus springer jag dit
Reflexen är den finaste reflex jag sett.
Med blicken ned på kartan ser jag slutet på min natt i skogen
Lampan känns lite ljusare och alla treorna passerar över mina fötter på min väg
Mot nästa sten. Stupet till vänster är grått.
Det är nästan det enda som syns.
Det och alla träden.

I nästa lerpöl är jag ensam och vet var jag är.
Om två hundra meter står alla männikor stilla.
Rör på munnarna. Skriker.
Jag börjar nästan sakna de tysta lamporna, branta höjderna.
Hårda stenarna och mörkret som faller in från alla håll där lampan inte finns
Buren på en våg av hejarop tar jag mej i mål och ger budkavlen vidare.
Min natt är slut.
Snart börjar dagen

Men tiomila är inte slut. Mitt lag har sex mil kvar.

Att blicken faller neråt
Har inget med mej att göra
När håret blåser fram, fram för ögonen
Är det inte mitt fel att vinden kommer ta mig

Jag har sett filmer med kylrum
Men dom ser inte ut såhär
Jag har sett på filmer vad kärlek är
Men den känns inte såhär

där

Så snälla
Dra mig ut
Till alla varma nätter

I regnet mot väster cyklade jag och min vän mobilen.
Någonstans efter bron där ringlinjen möts tappade han greppet och föll
På krönet efter den långa uppförsbacken,
Där när solen äntligen når mej igen känner jag bara solstrålar.
Ingen mobil, i min ficka.
Med tom blick och förtvivlan i mitt bröst vänder jag tillbaka mot regnet igen.

Med ögonen mot asfalten
Och sådan spänning att jag håller på att ramla av cykeln varje gång något ligger där
På asfalten
Börjar mörkret sänka sig igen.
tänker. Inte igen. Inte en gång till. Med tanke på papperslappar och runda metallbitar och plastkort
Spelar det ingen roll.
Men allt jag har upplevt. Har vi gjort sida vid sida. Alla minnen.
Jag har inte klarat av att kasta. Hon den förra. Silvriga som dog under en tågfärd.

På den kalla toaletten med en oläsbar silvrig text känner jag mig ensam.

En kort text med ett nummer.
Jag lyfte luren. Jag han inte känna efter, efter fjärilarna som flyger när jag ringer okända människor.
På andra sidan, i ett hus mellan strandens skola och vasaloppets mål står någon lika upprymd som jag.
Orden trillar ner.
Snart sitter jag i en bil, tänker på om hon är snygg.

En brun dörr och ett par blå ögon.
Med snygga tjejer kan man inte snacka.
Hon var inte snygg.
Jag kunde prata.
Det var något annat. Jag fastnade i hennes ögon. Jag snackade. Snackade. Snackade.
Jag fastande vid hennes mun. För att hon log.
Jag tittade återigen ned i asfalten. Nej jag hade inte tappat mobilen igen.
Jag visste bara inte vad jag skulle göra.

Förlåt. Jag kan inte uttala mej om jag var snygg
Jag kom ju bara till ögonen, lyckades sträcka mej till leendet.
Och Om jag tittade. Minns jag inget.
Inlindad i ett töcken av ull satt jag fast vi hennes ögon.
Helt bortkommen eftersom dom var allt jag ville ha.
Men aldrig kommer få.

Väggen
Väggen med en svart och en röd sida
Ibland står jag ovanpå
Andra gånger faller jag förbi ljusen, ner på marken
Det är svårt att klättra upp igen
Det svarta är halt. Det röda halkigt.

Med blodiga fingrar möter jag dej högst upp
Snurrig är det svårt att hålla balansen
När jag leker herren på täppan
Min fot halkar och jag är nere på marken igen
Jag ligger kvar och tittar på randiga strumpor
Ett chips

Sådana jag tänker med
Tankar
Kommer fram
Jag tänker. Varför kunde inte väggen vart randig?

Ett liv sitter uppsatt på en lista som står bakom ingenting
ändå lyckas du bry dej om alla och allting
Det som inte existerar
Alla rykten som florerar
Att du bara ser det på en fyrkanting skärm
Är inget som skrämmer dej.
Det är så livet är. Nehej.
Inte?
Vad kommer nu hända.
När du är 65, inser ditt misstag. Ditt liv är snart till ända

Finns det något att göra
Kanske, låt mej få höra. Allt du har att säga.
Jag säger bara . HEJA HEJA
När ska du inse att livet har mer att erbjuda
Än en tv-ruta.

Som rosa moln på aprilhimlen ser jag hur allt ramlar förbi
Jag känner hur du släpper taget och ser dej där
På himlen
Jag sitter på marken och tänker på hur bra det var när jag var barn
I det gula tegelhuset och med dom jobbiga grannarna

Nu känner jag inte mina grannar
För alla är ju där borta på horisonten
Killen på kajen sitter där och ser ett svart hål
Springer iväg mot ljuset och glömmer allt annat

Jag fördriver min dagar i mitt svarta hål genom att läsa om
De som sitter i de rosa molnen men mår piss ändå
Jag bara sitter. Ser utan att känna. För jag orkar inte tänka.
Snart skall jag gå. På molnen.
Jag behöver bara gå vägen dit.
Två dagar. Två dagar har jag på mej till april.

Som bortsprungna katter letar ett hem
Lika skör letar du ikväll
Jantelagen får bara dödas i detta land
Om någon kan håva in cash i sin hand
Därför försöker du vara normal
Vågar inte ta upp dina åsikter på tal
De andra vänder ryggen till lika fort som katten jamar
Det tar du som ett fel på dej
Inte på några oskrivna lagar

Så en gång för alla och allt som inte finns
Ska jag förklara
Vill du ha sex, var dej själv och ingen annan
Visa dessutom att du vill knulla. Nu med detsamma.

Längtan, idel längtan
Saknad, vilken saknad jag känt
Ett abrupt slut sade
Stopp du är inte längre min vän
Fiende
Trycker pressar ner mej
bakom kulliserna och bakom
mina tankar för att jag ska se vad ni ser

Inte ser numer

Att vi var så tajta betyder inget mer
Att min nya vän skrubbade mej ren fällde mej, jag ramlade ner
Blev smutsig på ett annat sätt

STOPP säger jag igen
Jag är din
ingen annans

Sms hej på dej där du står på andra sidan jorden, väntar på ett tåg och ser tiden
på två ben springa förbi och du försöker komma ifatt den genom att köra fort på din väg att köra ihjäl din kompis
på trottoaren innan du börjar meditera, fösöker hitta alla svaren men när det går åt helvete tar du tag runt halsen.
efter ett par månader dricker du rent, du inte har råd att grogga eftersom du inte är förmögen att jobba och soc ger dej ett bidrag som knappt räcker till bussen, men vad spelar det för roll när du hör rösten. mässqandes i ditt huvud. Din syster lyckades tydligen med meditationen, hon fann svaret hur hon kunde slippa barnen. Att meditera 1 timme om dagen rekomenderas av staten
Det är vad hon säger innan hon låser in sig på sitt rum fram tills barnen lagat maten för att sedan stå och vissla diska säga åt sin man knulla mej där bak när han säger ja säger hon jävla mansgris isåfall ska du också få ta. Ge och ta den devisen är hennes ingen annans när hennes äkta make har en stake hängandes ur sitt rövhål. Dagen efter hade han ett sår. Han grät, bad snälla rara jag vill ha min värdighet tillbaka.